Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
hakon hjelmqvist och elsa nyholm
både på över- och undersidan, täckta med breda, låga, rundade
papillon Klyvöppningar finnas också på båda sidorna. Bladkanten är ungefär
rak eller svagt uppåtböjd. Mittnerven är på undersidan rundad, ofta
svagt upphöjd, men i allmänhet något asymmetrisk. Bladen äro
få-nerviga; vanligen finns det 4—5 nerver i varje bladhälft och endast
en mellan mitt- och sidonerven. Utmärkande för arten är den svaga
utbildningen av lednings- och stödjevävnad; sklerenkymcellernas
väggar äro relativt tunna.
Carex Bigelowii Torr. (fig. 3 a, a’). Denna art har nedböjda
bladkanter och papiller på bladens undersida men ej på översidan.
Papil-lerna äro relativt korta och breda. Klyvöppningarna, vilka liksom hos
föregående art ha stora biceller, sitta huvudsakligen på undersidan;
ibland kan man iakttaga några få på översidan. Till sin allmänna form
äro bladen tämligen jämna; det finns inte några markerade
upphöjningar över nerverna, som t.ex. hos C. fusca är vanligt; dock finnes
det ofta breda och låga bukter på översidan, som göra den svagt vågig,
och hela översidan ser i genomskärning karakteristiskt bågböjd ut. Den
relativt smala bladkanten saknar hell sklerenkym — åtminstone i de
flesta fall. Mittnerven är tämligen trubbig på undersidan.
Carex aquatilis Wg. (fig. i a, a’). 1 likhet med C. fusca har denna
art uppåtböjda bladkanter och papiller på bladöversidan. Papillerna
äro små, korta. Klyvöppningarna äro ej belt inskränkta lill översidan
utan kunna också i större eller mindre utsträckning förekomma på
undersidan, vars utseende f.ö. är något växlande. För det mesta är
undersidan slät, utan papiller, men ofta småfläckig, elt tecken på atl
luftrum och klyvöppningar finnas. Ibland finnes också verkliga papiller
utbildade; denna variation synes i någon mån vara orienterad mot öster
i Skandinavien, till Finland och östra Nordsverige. För övrigt är att
anteckna, alt bladen lill sin totalform äro ganska jämna;
kärlsträngarna äro genom relativt smala sklerenkymribbor mer eller mindre
fullständigt förenade med översidan; i bladets kraftigare del finns del ofta
på undersidan små isolerade sklerenkympartier mitt emellan nerverna,
och vid bladkanten finns del på översidan en sklerenkyinsträng, som
hos många andra arter. En egenhet, som utmärker aquatilis, är, atl
kärlsträngarna äro tydligt närmade lill bladets undersida. Detta är
något, som i allmänhet utmärker de följande, lill so//na-gruppen
hörande arierna, och tillsammans med den likhet, som finns i fråga
om fruktgömmet, speciellt det karakteristiskt uppsvällda sprötet, talar
för en närmare släktskap mellan C. aquatilis och denna grupp. Också
i fråga om axfjällens anatomi avviker C. aquatilis från de föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
