Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
hakon hjelmqvist och elsa nyholm
arterna. Hos dessa är axfjällens mittstrimma på utsidan försedd med
täta papiller, som i övre delen nå ända ut till det vanligen smala
mittpartiets kanter. Hos salina-gruppen äro axfjällen i regel endast försedda
med sparsamma papiller på det vanligen relativt breda mittpartiet; hos
C. aquatilis saknas de ± fullständigt.
Av Carex recta Boott måste vi hålla isär den vid svenska
västkusten och i sydligare Norge växande formen från den bl.a. i Finland
förekommande form, som delvis betecknats som f. eller var.
ostrobott-nica. Den förra, den egentliga C. recta (fig. 4 b, b’) har ganska tunna
blad med yttre delen svagt nedböjd. Papiller finnas på båda sidor, liksom
klyvöppningar. Papillerna äro i allmänhet höga; de kunna nå en höjd
av 20 u. eller t.o.m. något mer. Ibland äro de något större på
undersidan. Mittnerven är i allmänhet vass och asymmetriskt utbildad på
undersidan, ovanför densamma finns det ett enkelt skikt av hyalina
celler. Bladkanten har ett karakteristiskt utseende; det finnes här ett
tunt, jämnt ytterparti utan sklerenkymförstärkning. I fråga om
kärl-strängarnas läge avviker arten från det inom sa/mer-gruppen vanliga
och närmar sig de övriga Distigmaticae-, kärlsträngarna ligga nämligen
mitt i bladskivan och äro omgivna av en starkt utbildad
sklerenkym-vävnad, som åtminstone vid de större strängarna bildar en mer eller
mindre fullständig förbindelse med bladets översida. Också
fruktgöm-mets och axfjällens anatomi är avvikande; fruktgömmets spröt är inte
så starkt uppsvällt som hos de övriga arterna i sa/mo-gruppen utan
ganska tunnväggiga och axfjällen ha mycket papiller i mittpartiets
övre del, nästan nt till dess kanter.
För den ostliga formen av C. recta återupptaga vi det gamla
namnet C. halophila F. Nyl. (Spicilegium pl. fenn. II, 1844, p. 21). Den visar
ej minst i sin anatomi så viktiga avvikelser från den västliga formen,
all del är tydligt, att den måste ha en annan uppkomst, och därför
ej bör föras som form eller varietet till denna. Bladen (fig. 5 a, «’)
erinra till sin allmänna byggnad om C. recta: yttre delen är svagt
nedböjd, av liknande utseende som hos denna, och papiller finnas på
båda sidor. De äro emellertid bredare och kraftigare byggda, papillerna
äro vanligen större på översidan än på undersidan, och de hyalina
cellerna ovanför mittnerven bruka bilda två likstora skikt. Kärlsträngarna
ligga vidare mera närmade till bladets undersida, om det också finnes
en viss variation härvidlag och det ej alltid är så tydligt framträdande,
och i sklerenkymbryggorna ovanför dem finnes det ofta avbrott, även
ovanför de största kärlsträngarna. De viktigaste avvikelserna från
C. recta gälla emellertid fruktgömme och axfjäll; fruktgömmets spröt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
