Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
hakon hjelmqvist och elsa nyholm
är hos C. halophila uppsvällt på det för Srt/mo-gruppen typiska sättet,
och axfjällen ha endast helt obetydligt med papiller på det tämligen
breda mittpartiet, ibland äro de ej alls märkbara.
Saxén (1938) anför från finska kusten av Bottniska viken dels
C. salinci Wg. ssp. cuspidata Wg. v. ostrobottnica, dels v. kattegatensif
( = C. reda). Utan tvivel förekommer det också här olika former, med
olika utbildning av axfjällen o.s.v., och även en del former av C. fusca
Xpaleacea, som erinra om den västskandinaviska C. recta, men vi
kunna dock ej anse. att någon av dem är fullt identisk med denna. Till
C. halophila Nyl., hör också den av Erlandsson (1937) i Norrbottens
skärgård anträffade C. kattegatensis, och även från den finska och
norska ishavskusten ner till Salten ha vi sett en rad exemplar, som
såväl habituellt som anatomiskt ansluta sig till den, om också en viss
variation förekommer. Det var enligt vår mening riktigt, då Nylander
bestämde exemplar från såväl ishavskusten som Bottniska vikens kust
till samma art, C. halophila.
Carex subspathacea Wormskj. (fig. 5 b, b’) har uppåtböjda eller
inåtrullade bladkanter — ofta är hela bladskivan hoprullad med
konkav översida —, och i överensstämmelse därmed sitta klyvöppningarna
och — de helt små — papillerna på bladets översida, medan
undersidan är slät. Bladen äro helt smala, med endast 3—5 nerver i varje
bladhälft och vanligen endast en mellan mitt- och sidonerven. I själva
kanten, som vanligen är belt smal, finnes en sklerenkymribba. F.ö. är
sklerenkymet mycket svagt utbildat hos’denna art; ovanför
kärlsträngarna finns det allra högst upp mot översidan några obetydliga partier,
och därunder ligger en mäktig vävnad av hvalina parenkymeeller över
de starkt till undersidan närmade kärlsträngarna. Utmärkande är
också, att mittnerven är mycket svagt framträdande; ofta är den alls
ej upphöjd på undersidan, ibland bildar den en svag upphöjning; den
är regelbundet byggd. Den hyalina vävnaden ovanför den kan vara
en- eller flerskiktad. Sedda från vtan äro undersidans epidermisceller
långt utdragna, smala, 6-kantiga. Axfjällen äro på de mycket breda
mittpartierna försedda med sparsamma små papiller.
Carex salina Wg. (fig. 6 a, a’) har blad, som ha en mycket
karakteristisk totalform. I tvärsnitt se de båda bladhälfterna nästan
prismatiska ut: de ha ett förtjockat mittpari och avsmalna jämnt från detta
mot mitt och kant. Längst ute i kanten finnes ofta dessutom en liten
uppåtböjning av skivan. Bladen äro ganska smala; antalet nerver i varje
hälft är 6—8, ofta 7. Mellan mitt- och sidonerv finns det vanligen 3
nerver, medan det hos C. recta brukar finnas minst 4. Båda sidor äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
