Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anatomi inom carex-gruppen distig mat ica e
/
i anatomien intermediära former lyckas emellertid saknas. Detta tyder
ju på all även C. recta är en hybridogen form, ej fullt konstant. Med
hänsyn lill de båda nämnda hybriderna och C. recta’s egna karaktärer,
speciellt dess intermediära ställning mellan ,w/inr/-gruppen och övriga
Distigmaticae, torde den ha uppkommit genom hybridisering mellan
(’.. fusca och paleacea. Det torde emellertid vara riktigast att betrakta
även C. recta som en art i utbildning; som ovan nämnt, ha vi ansett
oss kunna hålla isär från denna den primära hybriden (’,.
fuscaX.paleacea, som har en något avvikande anatomi. Även i detta fall äro
emellertid genetiska undersökningar erforderliga.
Med hänsyn till de nämnda förhållandena hos C. salina och recta
är det ju tydligt, all det är mycket vanskligt alt skilja dessa formers
hybrider från hybrider med de i dem ingående arterna, m.a.o. alt
avgöra, om dessa arter direkt eller indirekt ingå i en hybrid.
Vad slutligen Carex halophila beträffar, så erinrar den ju ganska
mycket 0111 C. aquatilisXpaleacea och har ibland antagits vara
uppkommen ur denna hybrid (se l.ex. Erlandsson 1937). Kükenthal
(1909) betraktar C. halophila som hybridformer (C. aquatilisXrecta
och salina) medan ban anser C. salina och recta vara självständiga
former med art- resp. varietet värde. 1 fråga om sina hybrider förhåller sig
dock C. halophila som en god art. Saxen (1938) har påvisat en bel rad
av intermediära hybrider med andra arter i Österbotten, och våra
undersökningar ha visat, att hybriderna också i sin anatomi äro mer
eller mindre intermediära mellan föräldraarterna. Vidare är C.
halophila s fruktsättning åtminstone vid Bottniska viken synnerligen god.
Dessa omständigheter tala för alt C. halophila är en betydligt
självständigare form än (.’. salina och recta-, i motsats lill dessa kan man ål den
utan större tvekan ge självständigt artvärde. Den vid Norra Ishavet
förekommande C. halophila har dock sämre fruktsättning än den vid
Bottniska viken växande; det är väl möjligt, att även C. halophila är en
från början hybridogen art, som vid sin vandring från ishavskusten lill
Bottniska viken efter sisla nedisningen blivit alltmera stabiliserad.
Också beträffande C. halophila återstår det alltså vissa problem av
genetisk natur; överhuvud borde del vara en tacksam uppgift alt göra
alla de tre »kritiska» arterna C. salina, C. recta och halophila till
föremål för en genetisk undersökning: denna studie kan ej lösa frågorna
om de hybridogena arternas uppkomst, blott angiva var vissa problem
äro at| finna, och antyda vissa vägar för deras lösning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
