Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Botaniska Notiser 1947, Häfte 1. Lund
De nordiska ekarna.
1. Quercus Robur subsp. pedunculata och subsp. puberula.
Av H. Weimarck.
(Meddelanden från Lunds Botaniska Museum, N:r 84.)
Under del arbete, som sedan flera år bedrives för utforskande av
den skånska floran och vegetationen, har det ständigt vållat stora
svårigheter atl klassificera de ekar, som påträffas inom landskapet. Och dock
äga vi inom detta landskap liksom f.ö. i hela Norden ej mer än 2 arter
jämte deras hybrid. De extremt utbildade eller, om man så vill, de
»typiska» arterna, Q. petraea och Q. Robur, äro så väl karakteriserade
och skilda från varandra i så många morfologiska egenskaper, atl man
ej skulle vänta några svårigheter beträffande klassifikationen. Man
skulle dessutom föreställa sig, att systematiken inom ett släkte av så
stor växtgeografisk och ekonomisk betydelse skulle vara väl
genomarbetad och botanisterna i stort sett överens. Så är emellertid ingalunda
fallet.
En ofantlig litteratur föreligger över detta ämne, och nya arbeten
komma ständigt till. Formmångfalden är i själva verket trots det ringa
antalet systematiska enheter av högre valör så oerhört stor, att de
största svårigheter föreligga. — Det må i detta sammanhang tillåtas att
citera inledningsorden till kapitlet »Slilkeg og Vintereg» i O. G.
PETER-SENs arbete »Forstbolaniske Undersögelser» (O. G. PETERSEN, 1906,
sid. 82):
»Det er tal t og skrevet megct om disse to Egearter, og vi findcr neppe
andensteds saa månge lagttagelser af !o nærstaaende Arters Berettigelse til at
opfattes som saadanne som for disses Vedkommende. Og det kan vel nok
skyldes den Reputation, disse Planter har nydt fra Arilds Tid, den Hölle de
har spillet ogsaa i Kulturlivet.»
Och Oppermann (1932, sid. 337) yttrar:
»Först maa da fremhæves, at det eiidmi ikke er lykkedes at dragé en fast,
almindeligt anerkendt Grænse mellem vore Egearter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
