Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
11. weimarck
Halland. Av exemplaren frän detta landskap äro några avvikande från
den genomsnittliga typen: Särö . Herman Persson, 13.6. 1909. (U), Wallda
s:n, Klackartorpet . Gari Skottsberg, 24.8.1924 (G) och Släp sn.
backsluttning nära Släp stn, ett c. 3 m högt träd . Gunnar Degelius, 3.9. 1937 (G. S).
Dessa exemplar ha korta bladskaft, kilformig eller svagt öronförsedd bladbas,
framåtriktad lobering, tydliga sinusnerver och gles—tämligen gles
stjärn-hårighet. Skottsbergs kollekt avviker från de båda övriga genom de spetsiga
bladloberna. Den överensstämmer mycket med Quercus sessiliflora rp
angustifolia» från Silkeborg i Jylland (Lange 1887. sid. 245).
Göteborg och Bohuslän. Synnerligen rika samlingar föreligga frän
området. Av de herbarieexemplar, som jag undersökt, representerar insamlingen
Härryda sn, Härryda gårds skog , Harald Fries. 15.8.1943 (L) en ovanlig
kombination, i det exemplaret är utpräglat intermediärt utom i behåringen.
Stjärnhår saknas nämligen fullständigt pa bladundersidan.
Dalsland. Fran Dalsland är hybriden bekant även frän de norra delarna,
där Q. petraea ej är funnen.
Västergötland. F.tt ofantligt herbariematerial föreligger, betydligt större
än som framgår av kartan. Särskilt genom A. Bagges, A. O. Olsons, C.
Sandbergs och .1. A. O. Skärmans har vår kunskap om hybridens utbredning i
landskapet väsentligt ökats. Talrika kritiska typer ha också blivit samlade.
Intressant för tolkningen av den helbladiga f. mespilifolia (sid. 126) är Olsons
fvnd av Quercus Robur X sessiliflora f. integrior (Ljushull. Kannikabol.
9. 8. 1909, G. S), vilken är en mellan föräldraarterna intermediär typ. men där
bladloberna äro mycket breda och laga. varigenom formen närmar sig den
helbräddade typen.
Värmland. Följande fynd föreligga: Eskilsäter , G. Lohammar, 3.7.
1931. fr. jun. (S): »Södra Ny. Dalen, vid Vänern >, G. Lohammar. 10.7.1931,
fr. jun. (S): Visnums Kil , F. Hard av Segerstad, 14.7.1945, st. (G). —
Hybridförekomsterna inom detta ytterområde för utbredningen av Q. petraea
böra stimulera till efterforskning av den senare. Härds fynd på ostsidan av
Vänern är en subpetraea-iorm: lokalen ligger helt utanför petraea s nu kända
areal.
Södermanland. Hybriden är funnen på en lokal i landskapet: Sorunda»,
O. Stemvall, 9. 1900. fr. (L). — Exemplaret, som är en subpetraea-form. har
3 frukthängen med 5—20 mm långa axlar. Ollonen äro tomma. Det är obekant,
om fyndet härstammar fran etl vildväxande eller odlat träd.
5. Quercus petraea < Robur, f. mespilifolia. At sk il liga exemplar
av ekar med m.l.m. utpräglat helbräddade blad äro kända inom området.
De härstamma alla från Sverige; från Danmark. Norge och Finland äro,
så vitt det varit mig möjligt att finna i litteratur och herbarier, inga
sådana träd kända. Som av diskussionen under de olika fynden framgår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
