Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
h. weimarck
st. (S, U. UV); EUetorp. O. J. Hasslow, 13. 7. 1903, st. (L, S); Ekestad, T.
Odhner, 2. 7. 1895, st. (G, L, LN, S, U, UV); Karsholm. L. J. Wahlstedt, 9. 1885, st.
(L); L. J. Wahlstedt, 8. 1899, st. (G, S, U).
Ilögsmaeken beskrevs som Q. sessiliflora var. subintegrifolio av .1. Persson
i Botaniska Notiser 1885:
Med ofvanstående namn skulle man kanske kunna beteckna en i afseende
till bladen ganska egendomlig form av Quercus sessiliflora Salisb. Ett
öfvervägande antal blad äro nämligen: antingen belt och hållet helbräddade,
aflångt äggrunda, eller med ett par bugter i ena kanten. Blott ett mindre antal
hafva begge kanterna inskurna, men äfven de hafva spetsen utdragen,
afsmalnande. Medelnerven är ofta krökt och bladskifvan derigenom sned. Basen
vanligen pà ena, eller begge sidorna något hjertlik, sällan på begge sidor jemt
afsmalnande. Några helbräddade blad mättes och befunnos med en längd af
7—10 centimeter vara 2 Va—3 "2 c.m. breda. Ett var 7 c.111. långt och
1 V2 cm bredt.
Ifrågavarande form har anträffats i blott ett exemplar — ett nu 25 à 30 år
gammalt träd vid Högsma i Glimåkra socken. Det observerades redan under
ären 1808—72 och befanns i ar hafva vuxit betydligt, samt bibehållit sin
bladform.»
Högsmaeken är den mest berömda av våra helbladiga ekar. Ofantligt
mycket material bar insamlats av detta exemplar, vilket emellertid ej synes
ha farit illa av skattningen (fig. 6). Trädet inköptes ar 1928 av apotekare A. E.
Gorton, som skänkte det till Skånes Naturskyddsförening (Gertz 1929).
Till J. Perssons beskrivning ma följande noteras angående detta träd.
Stammen var hösten 1946 i brösthöjd 261 cm i omkrets (1928 enl. Gertz 210 cm).
Den fortsätter ett stycke upp i kronan, där den upplöses i snett uppåtriktade
grenar (fig. 6). Bladen växla mycket i utseende: en del äro alldeles helbräddade,
avlångt Iansettlika med kilformig bas, andra äro likaledes helbräddade men
ha tvär eller t.o.111. öronförsedd bas, återigen andra äro loberade i kanten
(T. III o. IV); pà undersidan äro de glest st järnliariga: då lober äro utbildade,
löpa kraftiga nerver ut i dessa, och svagare sinusnerver förekomma åtminstone
i den nedre hälften av bladet.
Det är anmärkningsvärt fa exemplar i blom- eller fruktstadium, vilka
insamlats av denna ek. Det är kanske ej sa egendomligt, att den insamlats sa
obetydligt vid blomningen, ty då äro de karakteristiska bladen föga utvecklade.
På exemplaret, avbildat på plansch III, äro de längsta honhängeskaften 20 111111
långa. De exemplar, som bära fruktskalar. ha små, efter allt att döma ej
utvecklingsdugliga ollon. Den övre delen av honhänget torkar in och faller
av, de kvarvarande fruktskålarna bli därför nästan oskaftade. Vid mitt besök
på platsen i augusti 1946 kunde jag ej upptäcka några utvecklade frukter men
väl åtskilliga fruktskålar med ärtstora, tomma ollon. Detsamma var
förhållandet i november 1946. Det är dock sannolikt, att grobara frukter någon
gång utvecklas, ty under eken ha ungplantor med bela eller blott svagt
loberade blad iakttagits (Gertz 1929).
Norlindhs insamling från Munkaboda i Hjärsås förmedlar övergången
mellan de bred- och smalbladiga exemplaren. Bladen äro här starkt växlande
i form och storlek. Pä de »normala» skotten äro de helbräddade eller svagt
loberade och utdragna i en lång spets, den vanligen sneda basen är kilformig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
