Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
h. weimarck
»Grenarne långt utdragna, smala, vidjelika jämte bladen uppåtriktade.
Bladen 10—16 cm. långa, 1—3 cm. breda, med bjertlik eller äggrund, något
sned bas, nästan jämnbreda med långt utdragen spets — största bredden
närmast basen —, helbräddade eller något bukttandade, medelnerven ofta
krökt, deraf bladet snedt. (Bland dessa ett och annat blad med afsmalnande
eller äggrund bas, största bredden pa midten eller närmast spetsen, helbräddadt
eller vanligast på ena sidan djupt tandadt eller flikadt: dylika blad voro
förherskande pa yngre kvistar ned på stammen). Bladen på undersidan långs
hufvudnerven och i nervvinklarna glest håriga. Bladskaften 1—1,5 cm långa.
Barken hel, gråaktig. — Blott en individ anträffades. Den var omkring 5 m.
hög och hade habitus af pil. ej ek. samt förekom bland vanlig ek. björk,
ljung etc. på solbelyst plats och stenbunden, klippig mark. Funnen 1884 och
med stor möda återfunnen 1885 på Oppmannaskogens’ södra del omk. 350 m
O. från dess högsta punkt (374 f. öfver hafvet: se top. kartan) eller N. från
Kädarp och (3. från Söndraby.
Uppfattades först som den i Hartmans flora ed. 8. af H. von Post
beskrifna Q. Robur var. tanceolata: torde dock enligt ofvanstående böra hänföras
under Q. sessiliflora.»
Ovanstående beskrivning må vara tillräcklig som karakteristik av eken
i oppmannaskogen. Mellan de kraftigare sidonerverna utgå svagare nerver,
homologa med sinusnerver; detta blir tydligt i de fall. dä bladkanten är loberad.
Mycket nära överensstämmande med liögsmaeken är den nyligen
upptäckta eken i Gullarp, Osby sn (Gertz 1944. 1945). Detta exemplar fridlystes
1943. Bladen växla i form som hos liögsmaeken, nervaturen är också mycket
överensstämmande. Beharingen på bladens undersida är något tätare. Om
detta träd skriver Gertz (1944):
Trädet mäter vid brösthöjd 1,36 m i omkrets och har en ålder av
omkring 60 är. Höjden uppgår titi ungefär 12 m.» . . . Bladen »äro till formen
äggrunt lansettlika och försedda med en förhållandevis lång, jämnt
avsmalnande spets. Endast undantagsvis förekommer en svag antydan till lobering.
Bladskaften äro smala och i allmänhet längre iin hos vanlig ek. ... Då trädet
icke bar frukt, när det gjordes till föremål för undersökning (V7 1941), är det
vanskligt att med visshet avgöra vilkendera av de två ekarterna det tillbör,
huruvida med andra ord trädet i fråga är en sommarek eller vinterek eller
eken måhända utgör en hybrid mellan dem. ... En fullt säker artbestämning
kan i detta fall endast grundas på olikheter, som äro att hämta ur fruktskaftens
längd, en undersökning, som ännu icke kunnat utföras, da även innevarande
år (1943) fruktsättningen hos trädet har uteblivit.
Gertz (1945) tillägger om detta träd: Det har nu kunnat med säkerhet
påvisas, att den helbladiga Gullarpseken är en form av sistnämnda art» . . .
d.v.s. Q. petraea. . . . »Ar 1944 bar nämligen trädet frukt . . . ollonskålarna
äro oskaftade och sitta gyttrade i grupper, vilket just utmärker arten Quercus
sessiliflora.»
Det är ett ringa material, som föreligger, i synnerhet av sådant i fertilt
stadium. Gertz’ insamling av den 1. 7. 1941 har ett par honliängen, av vilka
det längsta är 16 mm långt. Det exemplar, som förvaras i Lunds herbarium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
