Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
GÖSTA KJELLMERT
Söder om diabasgången blir barrskogen mindre homogen. Små
torpställen inramade av lövhagar finnas spridda här och var. Längre mot
söder finnas ganska stora lövskogsområden. De lägre liggande
trakterna kring Hjärtasjön och dess avlopp Haddeboån äro mesotrofa och
delvis även eutrofa.
Rullstensåsen, som delar socknen i två nästan lika stora delar,
spelar en stor roll i detta sammanhang. Flera xerofila arter äro bundna
till rullstensgruset och sandområdena vid åsen. Detsamma gäller
områdets baltiska arter och ett flertal av de sydliga. Likaså äro
kalkväx-terna vanligast i källdragsinfluerad mark vid åsfoten. Källådrorna
passera lösa kalkblock, som finnas i åsen. De flesta fornfynden äro
gjorda längs åsen, vilket lyder på all bebyggelsen här är mycket
gammal. Samma är förhållandet med vägen. Detta sätter givetvis sin prägel
på antropokorfloran.
1 östra delen av socknen norr om förkastningsbranten ligger
Sot-tern, en av landskapets större sjöar. Den genomflytes av Nyköpingsån,
som rinner i östlig riktning norr om förkastningslinjen. Nordvästra
stranden av Sottern, Lillsjön, delvis Skogasjön och Bjurhultasjön samt
bela lgeln hysa en tydligt eutroft betonad flora. Igeln intar i detta fall
en särställning. Stora Sarvsjön, Hjärtasjön, Molången, Skirasjön,
Glottrasjön, Bavlingesjön samt södra Sotterstranden kunna hänföras
till Lobelia-sjöarna. Socknens övriga småsjöar äro oligotrofa dysjöar.
De förut nämnda förhållandena bidraga till all socknens flora är
rätt artrik. I artförteckningen har jag upptagit (564 arter, varav 442 få
räknas som ursprungliga åtminstone på någon lokal inom området. De
övriga 222 äro antropokorer. Dessa kunna uppdelas i: 145 synantroper,
67 subspontana eller förvildade samt 10 adventivväxter. Av de
sub-spontana härstamma 17 från äldre odlingar medan de övriga 50 arterna
ännu odlas i + utsträckning. Anmärkningsvärd är den låga siffran för
adventivarterna, men socknens rätt isolerade läge och dess avsaknad
av industrier får väl utgöra förklaringen. Till de ursprungliga arierna
har med stor tvekan förts 7 arter, men samma är förhållandet med
antropokorerna. dit även 7 arter med osäkerhet förts. Slutsiffrorna
torde därför jämna ut sig.
Till slutsumman komma så arterna av de ej utforskade släktena
Hieracium och Taraxacum samt en del arter, som av olika anledningar
ej upptäckts, men som troligen finnas inom socknen.
Av de senare, som kanske uppgå till ett eller högst två tiotal, böra
följande i första hand nämnas: Chimaphila umbellata funnen nära
gränsen vid Brevens bruk, Corydalis fabacea förbisedd på grund av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
