Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in memoriam. nils hagman
391
Hans sätt att koppla av bestod ofta i att han skrev artiklar om växter för
trädgårdstidningar och -tidskrifter. Han hann med ett stort antal sådana. De
voro givetvis populärt hållna och avsedda för den blomsterintresserade
allmänheten och som sådana mycket uppskattade. Han gav sig emellertid även
med framgång in pa specialfrågor av mera rent botaniskt intresse. Sina
artiklar illustrerade han ibland med mästerligt utförda teckningar av blommor,
och det var dessa, som här ovan åsyftades.
Hagman fick även tid över för allmänna värv. Han var ledamot hade
av-kyrkoråd och kyrkofullmäktige. I Lutherska föreningen av Evangeliska
fosterlandsstiftelsen här i Lund verkade han en tid som sekreterare. Vidare tillhörde
han styrelsen av K.F.U.M.
Botaniska föreningens sammankomster besökte han gärna, var särskilt
en flitig exkursionsdeltagare och hörde till dem, som höll ut i det längsta.
I sin tjänst kom Hagman i beröring med generationer av Lundabotanister.
Bland dem var ban högt värderad för sin tjänstvillighet. Ett bevis härför fick
han mottaga i form av en hedersgåva från dem. i samband med att ban
lämnade sin befattning. Som officiell utmärkelse fick han senare Vasamedaljen
i guld, 8:de stort.
Personligen var Hagman försynt ocli tillbakadragen, varmt religiös, en
hjärtegod människa, som ville alla väl och trodde alla om gott. I sitt hem
visade han stor gästvänlighet. Särskilt var det en skara ungdomar, som tios
hans familj funnit sitt andra hem, de trivdes med honom och han med dem.
Först och sist var det emellertid blommorna, som voro hans allt. Att han i
sin ungdom valde trädgàrdsyrket var säkert ingen tillfällighet, det var hans
stora blomsterkärlek, som drev honom dit. En lidelse, som snarare till- än
avtog med åren. Ännu under sina sista år kunde han visa en rörande glädje
över någon blomma. Denna behövde visst inte vara stor och prålande, det
var lika ofta den lilla och enkla, som väckte hans förtjusning: kanske minde
den honom om hans barndonismarker på Söderåsen.
AXF.l. Törje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
