26 2 LUDVIG NORDSTRÖM GUMMAN ÅNGERMAN GRÄT. Sedan stormen redan länge hade legat och varit svart ute i horisonten, sände den en dag alla moln för solen samt fiskmåsarna högt i skyarna över hamn, och det började bli kallt mot natten. Detta var i augusti månad. Man hade inte varit på sjön i flera dars tid. Alltså hängde nu inga nät i gistvallarna. Men vid sjöbodarna lågo skötbåtarna, somliga under tak, andra inte, allteftersom fiskaren var eller hans far varit rik till att bygga båthus eller inte. Runt hamnen gick berget i en hög vall. Högst på vallen stod lotsstugan och strax ovan lotsstugans tak låg för närvarande himlen som en nerbukig och grå presenning, genom vars hål och springor vatten började sippra. Mot kvällen kom grundläggarn in till skräddarn och pratade med skräddarns dotter, men skräddarns dotter hörde inte på honom utan pratade med Ångermans dräng, som stod stödd mot dörrposten rökande pipa. Man började redan gå till sängs runtom i hamn, och endast stormdånet utifrån skäret och uddarna hördes, med tillägg av skogens jämmer och prasslet i hamnens fåtaliga och torra lövträn. — Jag kan se, sade grundläggarn, att ungdomen reder sig själv, fast det är stormen, och då är det väl