BOTTENHAVSFISKARE 22 s — Tack, Ångerman, nu har du gjort ifrån dig, därborta. Mitt namn är Söderberg. Hela namnet är Olof Söderberg. Jag var hamnfogde där i Tvärhamn för 100 år sen, och hustru din är doterdoter till mig. Ångerman tittade på Söderberg och så sa han: — J°> jaS vet det. Jaså, det är Söderbergen det här, då. — Ja, svarte gubben. Men vet du, var du är nu då? — Ja, sa Ångerman, får jag tro doterdotra din, så tör jag väl ska vara i helvete, efter jag ha supit bra nog. Men fan å, inte ser jag då nån eld, och inga gafflar och spett och ingen Hornpelle heller, va det anbelanger, så det tycks nog, att jag skulle ha klatra mig in i himmelrike, om det int är nån sorts mellanstation, just som — — — Runt de båda fiskrarna på trottoarn hade emellertid samlats en hel del folk. En långskäggig herre gav till ett ordentligt skratt. — Ja, ni svenskar! sa han. Ni är er lika för jämnan, och ni Öbackabor först och främst. Frågar man er en solskensdag, om ni tycker det är vackert, så anar ni argän list bakom, och drar på målet. Men nu ä r du i himlen. Det har du kungsord på. För jag är Gustav Vasa. — Jaså! sa Ångerman. Vad var du i levande livet då? Efter du känn Öbackaborna, så tör du väl ha bott där i länet, och efter du är så kring i truten, så var du väl stadsbo. Så jag tänk, du bodde väl i öbacka stad och tör väl ska ha varit grosshandlare. — Jag var kung, sa Gustav Vasa och log med ögonen.