Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paris’ enda äkta gammaldags cabaret, och mig själv
som jag såg ut för tjugu år sedan en period då jag
gjorde Quartier Latin osäkert och våldgästade en
ateljé i rue Christine 1.
Jag undrar om man nuförtiden ännu går i
nattrock och tofflor över gatan om morgnarna till någon
butik med Vins et Charbons på skylten och hämtar
sitt kol, sina vedpinnar, sin butelj Vin ordinaire och
sin Calvados. —
Bredvid ett vackert skulpterat skötmärke som flutit
från Estland och hamnat i en av mina vikar ligger
ett stycke stenkol, stort som en knytnäve. Det har
bara affektionsvärde. På dess ena sida sitta några
förhårdnade växtdelar. En gång då jag var på
sillfiske med en norrman utanför Husaby på Island och
vi vinschade upp kroken en morgon, satt det här
kolstycket fast i leran på ett av ankarflyna. Men med det
följde en Laminaria av fem meters längd, för vilken
kolbiten varit den enda fästepunkten. Laminaria är
en jättealg av vilken vissa arter fordom användes i
medicinen. Jag saltade in den och tog den med till
Sverige, där den rätt länge var en underlig prydnad
i min ateljé, tills den så småningom föll sönder.
Däremot har jag kvar en cyanophycé, funnen i en
varm källa på Island (63° C.). Den är strängt taget
odödlig. Om jag lägger den i vatten av nämnda
temperatur, vaknar den till ett slags liv, en mystisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
