Bouppteckning / 80 (1945) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då gällde det visst prästerskapets »högfärd,
yppighet och vällust», men den andliga högfärden är lika
farlig, särskilt om kroppen samtidigt gödes genom
yppigheten i ett fängelse. Då är det icke långt till
vällusten i dess rysligaste former.

Men nu är det tid att bryta upp, ty chauffören
tutar i sitt horn. Låt mig dock först deklamera dessa
höstalexandriner för de säkert förvånade rospiggarna:

Nu, min Bubulce, driv din fänad hem ur skogen, att den i båsens hägn må njuta spis från logen, ty vinden blåser kall bland höstligt nakna trän och över baltisk våg gå molnen tunga hän.

Havtornet gulnat står och själv Sylvanus fryser, i Scorpionens famn dryaden sömnögd ryser och nereidens skär, det hon till läger valt, i månens karga sken av nattis blänker halt.

Min vårdröm, röd som blod av tusen rika klasar, bebådar vargatid, i kronan Nordan rasar och sjön, som växer snabbt med brott och dön och hot, befuktar ren med skum dess hundraåra fot.

Jag arme Daphnis, rädd för senhöstpastoraler i denna vilda park med fauniska cabaler, ifrån bucolisk id och poseidonisk fejd skalmejan packar in och far till annan nejd.

I Manhems huvudstad, vars seder dåren risar, vars fromma dygder, vett och sans den kloke prisar, där ingen medborgsman snett på den andre ser, min vinghäst har ett stall och jag ett gott kvarter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>