Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halveskimå och prydd med en vildren i relief och ett
angelikastånd är kanske mitt käraste minne, ty det är
förbundet med min ungdoms eskapader. Men jag har
två valrossbetar, den ena skulpterad med ett myller
av valrossar, sälar och tumlare av en alaskaeskimå,
den andra från en eskimåstam på andra sidan Behrings
sund och fullritad med scener ur hem- och jägarlivet.
Båda äro i mitt tycke de förnämsta prov på primitiv
konst, som en man med håg för sådan kan äga.
Jag har en vacker stöttand av narval, nästan så
lång som jag själv och oklanderligt vriden — jag
höll på att säga »som jag själv». Detta sista torde
dock vara något överdrivet.
Jag brukar kalla den enhörningshorn. För något
år sedan besöktes jag på olaga tid av en fotograf
från en tidskrift. Han behövde mitt porträtt och det
genast. Jag hade mycket bråttom och bad honom ta
eländet snabbt och smärtfritt. Men naturligtvis skulle
jag placeras i tillgjord ställning och sysselsatt med
något för att verka ogenerad. Jag förklarade att jag
icke hade tid utan ville sitta enkelt i min stol utan
vidare spisning.
— Men professorn ska väl hålla i något, syssla
med något!
Jag grep narvalstanden, ty den stod närmast, och
förklarade att jag icke ämnade göra flera anstalter.
Han fotograferade, men hans nyfikenhet var väckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
