Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
japanska träsnitt på gatorna. Jag köpte många, hade
en tid ett rum i min våning i Stockholm tapetserat
med japanska träsnitt i färg. Men nu har jag inga.
Det enda av Japan jag har är en lavering av en ung
japansk konstnär, som levde här i stan och
utvecklade japanernas sämsta egenskaper. Han fascinerade
folk med sin exotism och var för övrigt rätt styv
konstnär, men han var mera affärsman än artist. På
den tiden hade Japan en legationssekreterare här,
en förnämlig man av gammal samuraifamilj. Jag blev
hans vän och besökte honom ofta. På gammalt
japanskt sätt visade han sina konstverk i klimax —
de blevo allt finare för varje gång jag kom till
honom. Han tog fram allt bättre och ädlare
makemonos och kakimonos och tsubas och allt som
tillhörde hans juvelsamling av konst, nedärvd sedan
århundraden. Många äldre svenskar som umgingos i
diplomatiska kretsar komma nog ihåg honom. Hans
namn var Horigutschi. Han var en högst intellektuellt
betonad man och såg på japanernas sätt rätt
överlägset på vår kultur, som ju är åtskilliga tusen år
yngre än hans. Nåväl — jag trivdes hos honom och
för var gång jag kom i hans hem, tog han fram allt
dyrbarare och för honom heliga saker. Han var för
resten gift med en liten belgiska och de hade ett
barn tillsammans. Vi brukade stundom gå in i
barnkammarn och där lärde han ungen att måla — med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
