Bouppteckning / 143 (1945) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

But east is east and west is west and never the twain shall meet.

Horigutschi gav mig en liten teckning som någon
av hans släkt hade gjort. Jag har skänkt den till en
samlare. Jag är ingen samlare, fastän det tyckes så.
Om jag plötsligt får sympati för en människa, får
hon välja vad hon vill ur min rika »correction».

Men jag kan inte glömma den höga kultur som
strålade ut från hans personlighet och samling av
familjesaker. —

Jag har alltid tyckt om vetenskapsmän — och jag
kan säga att jag trivs bäst i deras skugga. Där får
jag lära mig något, lägga ett plus till mitt lilla
vetande. Jag tycker naturligtvis om konstnärer och
författare också, men vi tala ju aldrig med varandra
om våra yrken och de flesta ha så mycket att
anmärka på alla andra utom sig själva, att kritiken, den
utomstående, knappast torde vara behövlig. De
okunnigaste ta sina käftar fullast och avunden kommer
ful och bred ur otvättade munnar. Är detta en speciellt
svensk egenskap? Enligt ett uråldrigt omdöme lär
det vara så.

Jag har sett folk som kallar sig konstnärer hata.
Begreppet hat är för mig absolut främmande. Jag går
så långt, att om jag icke gillar en sak av en kamrat
— och alla äro mina kamrater — vill jag i det längsta
tro att felet ligger på min sida, att jag icke förstår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>