Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det har ofta hänt att en kamrat sagt: Vill du ta
emot det här? Jag har stundom blivit glad.
Men stundom ledsen.
Om gåvan har varit vacker, ett konstverk, har jag
så småningom fogat mig in i givarens tankegång.
Någon egentlig tacksamhet har jag icke känt för
gåvan, men min vänskap för givaren har ofta växt och
blivit mig till en förnämlig vila. Rätt ofta upptäcker
man nya skönheter i en sak på sin vägg och är tavlan
ett verkligt uttryck av en intelligent psyke, skapas
nya skönheter i oändlighet i betraktarens hjärna.
Nu tänker jag närmast på de fjorton etsningar av
Zorn jag äger. I de ärligaste och bästa av dem ser
jag nästan dagligen nya skönheter, rent konstnärliga
intentioner, vördnad inför naturen, kärlek till valör
och linje. Och hans vackraste etsning — teckning —
porträtt — vad ni vill, är porträttet av hans mor.
När han en kväll gav mig den blev jag verkligt
glad. Sedermera blev jag ledsen över att han icke fick
se den teckning av min mor, som jag gjorde, då hon
låg i sin kista, färdig att föras till graven. Jag var
ensam med stoftet av min mor halvannan timme och
kände dödskylan och förstod att jag var sentimental.
Jag begrep att denna gamla kvinnokropp som låg där
vacker att skåda i sin vita skjorta, en gång burit mig
i sin kropp. Men det var icke denna döda kropp som
älskat mig. Hon var vid närmare eftertanke bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
