Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lurar för att hugga oss i något lämpligt ögonblick.
Jag är färdig för min del. Kom bara! Men jag känner
i min själ en underlig livskraft växa, så det blir
möjligen en hemsk brottning. Nyss upplevde jag ett
otäckt dödstillbud i automobil. Men jag tog spänntag
och aktade mina ögon, som jag lever på och av. Nå
— det blev ingenting, men döden stod och vinkade
bekant åt mig iklädd polisuniform. —
Jag har en tavla av Bruno Liljefors, som han målat
speciellt åt mig — en vildgås. Jag fick den då jag
fyllde femtio år. Jag kommer ihåg en vildgås som
han ägde för många år sen, vilken blivit så tam att
den följde honom vart han gick. Men hon — eller han
— lär icke ha begripit varför husbonden stundom
gick in i skogen. Där utanför måste hon stanna, ty
vildgäss äro icke skogsfåglar. När jag tänker på
Bruno Liljefors, fylles min själ av en stor glädje och
tacksamhet.
Jag har i min bouppteckning skrivit — alltså i
kladden: — Obs! chapeau claque, obs. Kalle
Andersson. Jag sitter och undrar vad jag egentligen har
menat med detta. Jag kommer mycket väl ihåg då
jag var tjugufem år och började umgås i politiska
kretsar — i sällskap med redaktör Hugo Vallentin,
Hjalmar Branting, den till bristning fetmande
Millquist och andra underbara politici — jag kommer
ihåg att Vallentin ansåg, att jag som medarbetare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
