Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armen — eller högra — en mager smålandspojke
med kläder som jag väl inte kunde bära upp. Men
den småländska överlägsenheten segrade och jag blev
välkommen i litterära och journalistiska kretsar.
Men jag trodde inte på det hela. Jag umgicks då
med Erik Axel Karlfeldt, Anders Forsberg, den
utmärkte och djupt begåvade konstnären, som tog sitt
eget liv, min bror apotekarn och några andra — ja,
vi gingo till botten av bohemlivet och älskade
skönheten, sången. Vi menade det bästa och vi gjorde det
bästa. Jag tror att detta gäng, vårt gäng, har skurit
en djup skåra i vårt svenska liv, i vår konst, i vår
skönhetslängtan. Vi voro vilda och goda, jag tror att
Karlfeldt och jag arbetade förnämt och ville bara
skönhet. Men jag var ju så ung. Karlfeldt kunde
mera än jag. Och jag föresatte mig att lära mig
mera. Jag dök in i böcker och började sjunga för
mig själv, tog fram mina gamla latinska grejor och
satte mig till att älska. Med kärlek kommer man
långt. Och jag är och lever just nu mitt inne i en
kärlek som kanske inte tillhör denna världen.
Jag gick ut i min sal nyss och upptäckte min bror
apotekarns porträtt i brons av våra föräldrar. Jag
ritade gravvården, min bror gjorde en relief. Den är
mycket lik föräldrarna. Jag har under deras porträtt
skrivit följande, som är ofonetiskt, oskönt, men fyllt
av kärlek. Tyck inte illa om att jag inte kunde göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
