Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligtvis förvärvade några exemplar. Men man log bara,
då jag ville ha gamla ordentliga dolkar. »Sådana
finns inte mera!» — »Men vendettan, finns den kvar?»
— »Nej visst inte.»
Men den finns.
Vi kommo till Corte, till öns hjärta, dess forna
huvudstad, och där träffade vi monsieur Julien, en
chaufför, som ställdes till vår disposition av hotellet
när vi behagade. Han var dittills van att köra för
amerikanska turister, som behandlat honom med
yankeens naivt högdragna fräckhet och likgiltighet.
Han hade varit luft för dem. Men i oss fann han
människor, som betraktade honom som kamrat, då vi
funno att han var en äkta, bra, stolt korsikan utan
slavinstinkter.
Han var en populär man och känd över hela ön.
Det dröjde icke länge, innan han tinade upp och blev
vår vän. Vi gjorde bekantskap med hans familj och
fingo äran att vara hans och dess gäster. Jag hade
erinrat mig en korsikansk nationalrätt peveronata,
som jag läst om i min ungdom som quinta essentia
av befolkningens favoritföda, och frågade honom om
den.
Han sken upp över hela ansiktet. Och höll på att
tappa herraväldet över sin maskin. Vi körde för
tillfället på en smal väg mellan en avgrund och en
fjällsida. Nedanför brusade Golo, en smaragdflod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
