Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slut. Jag tror att det drabbade åtminstone två av oss.
Men så går det, då man blandar sig i politik.
Emellertid kände jag mig något så när lugn först i Bergens
hamn, då jag icke längre behövde vara orolig för de
papper, av vilket slag de nu kunna ha varit, som
jag innehade. Men det riktiga lugnet och den
verkliga tillfredsställelsen kommo i Stockholm, då jag
efter några dagars arbete avlevererat alltsammans
till mottagarna.
På mitt pianino stå tre porträtt, ett av Strindberg
med påskrift »Minne af åtnjuten gästvänskap i
vårbrytningen 1903», ett av Bruno Liljefors från 1894
och ett av Heidenstam och Fröding med
ursprungsbeteckningen »Blå Jungfrun D. 28 juli 1896».
Strindberg är författaren, som sitter för fotografen,
kokett med svanfjäder i handen, väldig artisthalsduk,
håret ordnat till lejonman på det abnormt lilla
huvudet, en självmedveten siarblick och ad omnia paratus.
Underligt vad Strindberg som människa med åren
sjunkit i min värdering! Icke så mycket som
författare, men även i det avseendet, ty ens gudar bli så
småningom bara människor, om man får leva
tillräckligt länge, utan just som människa. Han var
förskräckligt skvalleraktig och kunde icke bevara ett
förtroende. Han var nära att skada mig allvarsamt en
gång, då jag bad honom, den äldre och erfarnare
kamraten, om råd i en delikat sak. Men jag har lätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
