Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några meter av dessa ärevördiga och tragiska hålor
från kristna kyrkans första tid. Jag slog mig ned i
deras lag och bjöd på vin och likörer, talade dålig
italienska, men blev god vän med den ärevördige
padre Paolo, före detta tysk officer, som måst rymma
efter en duell och anlagt tonsuren, som nu vuxit till
absolut flintskalle. Vi funno varandra och han var
till och med så vänlig att han erbjöd sig visa mera
av katakomberna än någon resande av min kaliber
någonsin fått se, bara jag ville komma tillbaka
följande dag. Han vädrade festmåltid med bättre viner.
Nu är sådan trafik omöjlig, antagligen på grund av
Mussolinis struptag i den gamla regien.
Jag gick naturligtvis dit nästa dag och fick se så
mycket jag ville. Vi kommo in i avlägsna gångar, där
efter våra spår på det dammiga golvet att döma icke
någon varit på långa tider. Skelett lågo hopade
överallt i väggarnas nischer. Jag bad padre Paolo: — Giv
mig en skalle, jag behöver den för min privata
kraniesamling!
— Jag ser ingenting — jag går ju före er, svarade
den gamle skojaren, och jag högg en skalle som låg
för sig själv i ett hörn. Säkert var det någon fin
martyrs.
Jag hade en stor engelsk ulster med en kolossal
ficka nedtill i fodret. Där placerade jag martyren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
