Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»
Så var med mina två, som slöto nu att klinga,
De liksom hjellrat hop, att endast’sammanringa.
Den faran hotar varst, som ej är föresedd;
Här var mig oförtänkt tn predikant beredd.
Det var en gammal mö, som intill detta tegat,
Helt lik ett ratadt kram, förmögladt och förlegadt:
Nn hela stadens Tant, förr hela stadens brud,
Som sist till tidsfördrif begynt att frukta Gud.
Nu kokade det nit, som innanföre brände.
Att efterfråga allt blef tråksamt utan ände.
Med något företal om tidens onda skick,
Hon först en lämplig text af våra sprättar fick.
I hennes unga dar, som voro mindre tunga,
Var ålderdom i akt och styrsel på de unga:
Då såg man hvarje Påsk hur solen gick i dans;
Det var, när mindre flärd och mera stadga fans.
Så gjorde hon ett språng från klokhet och det kyska,
Att kasta sig med magt på skadan af Fransyska:
Vårt skådespel, vår drägt, bruk, seder, konst och fynd,
Alltsammans var det Franskt, och desto mera synd.
Att samla allt i ett: från tistlen intill rosen,
Var plantan väl af Gud, men taggen af Fransoscn:
Allt ondt af denna brunn sin olycks-ådra tog,
Som landet krig ocb pest och hunger öfverdrog.
Hon visste dervid nett att sig till sinnes föra
Hvad hus från hus man gör, intill att ämna göra:
Hon himlar sig och rys, och himlar sig igen,
Att så förfranskad verld står oförsunken än.
Nu ändtlig gällde mig att höra hvad jag borde:
Det henne mycket ondt om mina gåfvor gjorde,
Som, slöste på en dikt, just häfdcs i en ström;
Dock, till att blifva hörd, hon strök mig med beröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
