Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a
Det blefve något långt och äfven öfverflödigt
Allt bråk att räkna upp, som denne fant för nödigt:
Dels slog han åter till, der andra slagit lytt,
Och något för jag an, som denna gång rar nytt.
Det åtföljd var ett ord, hvars bruk och läte stötte
”Sätt: med sin trogna hund nu sjelf sin åker skötte.”
Hvad halp då denna hund? Månn till att draga plog?
Men Herren hade smak: så tycks; och det var nog.
Än värre kom jag ut för den som for med ruset:
Det full hans klokhet in att visa mig till ljuset.
Ty fur det fula tom och farit hän med rus,
Jag kunnat sätta arm, som farit hän med ljus.
”Sätt: solen gjort sin krets, oeh mörkret kraft ntåiuf
sakna;
Jag tupp dig manat på, att folket höra vakna.”
Nog var det vakna godtj men hör, hvad öronskrål!
Hvi skrifves då på vers och ej på vanligt mål?
Piär solen hunnit kring, som var att verkligt rätta,
Det Dorimcne märkt, föll ingen in att sätta.
Så ser den galna skumt, der något vore skäl:
Men som det fordrar vett, så stadnar det i gräl.
Att såleds fa mig ren, man tog sig för att skålla.
Hvi fick jag ej i frid mitt eget fel behålla?
Man ville mig så väl, att pryda mig med sitt,
När kanske man ej fant nog galenskap i mitt.
O måtte jag till tack min bältrare förbättra.
Jag återtar min rätt, och återger hans fjettra.
Af fruktan då för ett, jag föll i värre ok:
Jag blef Hans Nådes vän, och hela verldens tok.
Nu ändtligt var man trött att bota på min Saga.
Månn tro, med denna bot, hon dristar nu behaga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
