Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blir ditt sgct lof, hvad pris jag mägtar vinna,
Att jag fått skåda dig, Välgörandcts Gudinna!
Omkring oss der vi gå, men utom menskosyn,
Lägst invid detta klot och högst utöfver skyn,
Den Gudamagten rår, som nedsteg från dct>höga,
Att öpna för’en stund ett skumt, förgängligt öga.
Jag såg Naturens Mor, hvars milda majestät
Allt om sig spridde lif och växt i sina fjät
Ån öfverst, i en glans, som höljde gudastolen,
Hon gaf den ljusa kraft, som tänder sig af solen:
Än lägre ned i skyn, med lika rundlig hand,
Hon göt af samma must i hafvct och på land;
Än här och allralägst, der deras ytor hlandas,
Hon skötte hvad som gror, och närde hvad som andas:
Den vederqvickta jord, det öfvcrgutna haf
Väl kände det som gafs, men icke den som gaf.
Som kring en blödig mor dess små med buller leka,.
Ju mindre de förstå, ju mera de beveka;
Likså Gudinnan del i sinas fägnad tog,
Och gladlynt, öm och nöjd bland varelserna log.
Med henne, när hon kom ur höjden från det klara,
Jag såg af Gudabarn en snart oändlig skara;
Hon sjclf, som solen störst, var midt i deras ring,
Och de med hennes glans som skyar llöto kring. ,
Mitt öga, som förtjust åt denna hop sig vände,
Bland alla, några få på verk och later kände:
Den ömma Blödighet, som täta suckar drog,
När något väsend led cll* tycktes ej ha nog:
En glädtig, full med eld att vilja och att unna,.,
Blef misslynt någon gång att sjelf ej hjclpa kunna,
Och härdig i sitt nit, i vinken varm och bråd,
Begaf sig till en vän, som ägde råd och dåd;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
