Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ack! du digra mängd af uslingar och dårar,
Som, snarast vUrd förakt, dock pressar mina tårar:
Du verld, mot eget väl i oupphörligt krig,
Förutan sådan hjelp hvad blefve väl af dig?
Af dig, som intet kan och likväl allt behöfvcr,
Som lönar med besvär och otack derutöfver:
Som njuter, hvad du får, med hädelser och knot,
Och yrar, som en sjuk, mot läkare och.bot.
Likväl du finge snart från detta klot dig flytta,
Om ingen gjorde godt för mer än egen nytta:
Mot dem man aldrig känt, mot dem som ej förstå,
Mot dem som hafva lif och dem som skola få.
All godhet ej består i låna bort och gifva;
Man millioner värf för menskor har alt drifva,
Allt faller, bäck för bäck, i välfärdshafvet ut,
Och vexlar om behof med hvarje tidsmiuut.
Det är ett skadclif, ett tilltag utan ära,
Med hvad man kunde sjclf, att någon ann besvära;
Att mot sin menskopligt från lifvets möda fri
Allenast ligga åt med rofviskt tiggeri.
Det är att nödgas dra en rätt föraktlig börda,
Att med sin möda så, hvad slikc skola skörda.
En dygdig, huru svag, ej sådan skörd begär,
Han förr och intill slut sin lilla kraft förtär.
Just der min ädla Vän har rymlighet att verka,
På mångahanda sätt att sådan kraft förstärka,
Med utväg till förtjenst, med rådigt understöd,
Med allt som sprider vinst, att arbet finner bröd:
Med allt till menskohjelp, som, äfven utan skänka,
Man nyttigt eller ljuft kan skapa genom tänka;
Hvar fordran ej liar rum, cj lag kan bjuda på
Men ädelmod och nit gör sjelf sig lag ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
