Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej med det minsta ord förifrats på sin tott,
Ej ens mot samma verid dock tröttnat göra godt.
Hvad halp det? Likafullt han nödgades att flykta
Och, säkert ej med lust, mitt verk för tidigt lykta:
Om Oskuld hade fel, som handfälld lät så ske,
Hon fått sitt dryga straff uti sin skada se.
Hon lika nu med mig en sådan flykt begråter.
Han måste vara här; så gif mig honom åter.
Hvar icke, milda Mor! så hör den enda bön:
Jag ville dock få se hans ändtligt rätta lön.
Jag sett hans njugga verld förhålla den och spara:
Hvad kunde den ock ge, som billigt skulle svara,
I mån af slik förtjenst, emot hvad andra få,
Som der, med ringa nit, dock lefva sällt ändå?
Jag kommer då till dig, att slutlig rätt begära:
Hur hugnar du hans dygd? hur vårdar du hans ära?
Här slöt hon, full med eld, med saknad och med qval,
Och skaran, lika rörd af tårar och af tal,
Lopp till att gifva tröst, hvem snarast kunde hinna;
Men saktades i hast, att böra sin Gudinna.
Liksom en flygtig svärm af stockens unga bi,
Som rusar under sorl åt alla sidor fri,
De flocktals surra kring och i sin flygt sig villa,
När visen drar dem hop och allt blir åter stilla.
Mitt barn! var hennes ord, jag vill dig göra rätt.
Ditt tal dock något har af menskors tänkesätt.
Du tror, den lösa dunst af vinst och flyktig heder
Dock hyser något stort, som till min tjenst bereder.
En slik kan göra godt, men gör det aldrig väl;
Nej, vet, milt rätta folk har annan art af själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
