Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än Lar jag dock en Land, acL ymnigt raseri.
Mitt bjcrta! om du vågar gissa,
Den gissning skall din sista Lii.
Hvar är jag? . . . Hvad är det jag säger? .. .
Jag dignar under qvalets längd.
Förnuftet, om jag något äger,
År alltför svagt mot denna mängd.
Jag på min digra saknad kallar,
Jag tänds, ock kela blodet svallar:
Jag rys och vet ej hvad jag gör.
Min ängslan dag från dag sig öker:
Min ledsna vän mig ej besöker:
Jag ingen tröst af menskor bör;
Tvärtom, så mången Lård min usla frid förstör.
Hvar är min fordna ro, de visas föreskrifter,
Som styrde, när jag bade vind?
Att fråga deras verk, oeh dem i sina grifter,
Är ett oeb samma för en blind.
Der alla ljusen äro släckta,
OcL minsta springa täppt, som någon strimma gaf,
Hur kan jag annat än försmäkta,
Som redan flyttat i min graf,
Som botas under däck att ständigt gå i qvaf,
Och liar med dödsens bild att fakta?
Allt svårmod stockas i milt blod:
Ej minsta fläkt det mulna renar.
O! lätta ord, men tunga tålainod,
När qvnlet i sin höjd med saknad sig förenar!
Hvad Lar jag icke gjort att streta som jag bör:
Jag tänker utan nppebör,
Jag talar utan återvända,
Att känslan af mitt qval förblända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
