Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ODE ÖFVER MÖT GÅN G.
H«r länge skall stormen då räcka?
När råkas den önskade strand?
Förgäfres man låter mig sträcka
Ur djnpet en simmande band.
Dig, magtlösa flit, till en spegel,
Man far mig i stormen förbi:
Man bör ej den usligas skri,
För vinden i segel.
Förgäfves från himmelens fäste
Ger solen båd’ värma ocb skeni
Det röker ur molnenas näste,
Det himlen får aldrig bli ren.
Den störste blir skymd af de stora,
De skymmas af nedriga små.
Till böjden med sanningen gå,
Det är sig förlora.
Hor bimlen vår menlösbet bägnar,
Jag bvarken förstår eller ser.
Dn ser bur i bafvet det regnar,
När jorden om dropparna ber.
Förgäfves den trefliga myra
Uppbäfver båd’ suckar och knot:
Hon trampas af vandrarens fot,
När knottet får yra.
Den tomt, jag mig hnanit förvärfva,
Lär aldrig då blifva bebygd:
Man kan sig med laster förderfva,
Men ej göra lycka med dygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
