Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ODE ÖFVER VÄNSKAPEN*).
Iaifvets sällhet i sitt kela
Ocli en verklig guda (röjd
Är, att bjertat hunna dela
Med en vän, som gör mig nöjd.
Skapt, att ingen dödlig svika,
Gjorde hvarje själ mig lika,
Som är mensklig liksom min;
Men när Arghet drar de flesta,
Ger mig ödet dock den bästa,
Damonl om det ger mig din.
Ifrån sten till ört ocb djnren
Och till stjernors klara hvalf
Blir, med all sin prakt, Naturen,
Utom menskan, knapt ej half.
Ingen glans, som ögat spelar,
Ingen ros den fägring delar,
Intet ljud Har sådan röst,
Som der mensklig täckhet blandas
Och en själ, som godhet andas,
Lifvar ett förnuftigt bröst.
Ädla vän! min tanka flyter
Och mitt bjerta klappar ömt:
Utom dig ett ämne tryter,
Der mitt bröst kan blifva tömdt.
*) Uppläst d. 24 Juni ibland några få vänner,
som årligen tillsammans firade Midsoramarsdagen
och denna gång tillika upplifvadc minnet af en
utrikes vistande vän, Johan S * *.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
