Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elt monster af den bästa Mor:
Ocli Vänners, som jag ej må nämna.
Men skall jag då ett lof förkorta,
Som rättvist bör förtjensten till?
Med det jag fullgör hvad jag vill,
Biir Hon ej mer cll* mindre borta.
Jag hört för mycket godt om hvad Hon var ocb gjort.
Som svårligt lins hos en allena,
Att det ett under vara bordt,
Der allas rop sig så förena.
Det ensamt mig tillhopa säger
Dess yttre och dess inre bild:
Den ena ljuf, den andra mild,
Och samfält ett Behagets läger.
Men hvad som gör en höjd af Ryktets alla drag
I denna bild af vett och hjerta,
Var det: Hon märktes aldrig svag,
Med samma lugn i fröjd och smärta.
Men när’ jag slikt och mera samlar,
Likt spridda strålar kring vår jord,
Blir dock min brännpunkt blotta ord,
Och tanken kring en skugga famlar.
Hon sjelf är icke mer. Min samling går i rök.
O, falle den i regn tillbaka!
Dock af det fällda träd försök
Att än dess mogna frukter skaka.
En sådan mensklighetens heder
Är derför, menska, dock ej din;
Den blir allena, din och min ,
Den hvar for. sig, som hon, bereder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
