- Project Runeberg -  Vittra arbeten /
230

(1837) [MARC] Author: Olof Bergklint
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»so

rop, nästan utan all förmåga att kanna hjelpa dem.
Ack, hvad det måste kosta p& ett godt kjerta, att
sakna saagt till att göra väl! Oek kar det icke
m&st Smärta honom, att se sin Högket blottställd
för den anmärkning af dem, som förgäfves gjort
långa resor, att Konungen nästan ej förmådde mer
än emottaga ock till andra känvisa de inkommande
klagoskrifter I Men om det på något sätt kan kngna
kans faderliga kjerta, i fall detta mitt ringa Tal
eknlle af någon kändelse tränga sig genom till
kans knnskap, så vill jag ock nämna, det samma
mnnnar, under tnsende välsignelser, äfventyrade att
tillägga, det ingen undersåte skolat gå okulpen i
sin rätt, om det allenast stått i Konung Gustafs
magt. Hvad mente man då inför Konungen, när
man kallade konom den Stormägtigstc, ock infär
Gud, när man bad för houom såsom för Rikets
kufvod ock försrar? Det kunde ej annat än gräma
ett patriotiskt sinne, att se ett Msjestät, som
föreställe ock innefattade hela det Svenska Folkets
anseende bland menniskoslägtet, rara på vägen att
förvandlas till ett tomt Ord: ock det blef alldeles
olideligt att köra främlingars förebråelser, det vi
så litet förstodo att skatta en Konung, hvars likar
naturen någon gång frambringar, då hon vill
upplyfta menskligheten öfver sin krets, att åse
hurudan den kan vara i sin nu möjeligaste
fullkomlig-bet, och den alla folkslag på jorden sknlle af
Himmelen velat utbedja sig, om de trott att så mycket
godt stode på en gång att utbedjas; lika som vi
då vore de enda jordens missfödingar, som ej
kunde eller ville se, att Himmelen så godt som slöst
med välgerningar. Jag kade på en främmande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:36:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bovittra/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free