Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jcmne -lyckan deras lian!
Men fär allt, så snart de vakna,
Gifven hopp om hrad Ti sakna,
Och åt Cael all ocean!
Sväfve det förnöjande således alltid omkring
vårt Hertigliga Konnngapar, och uthrede äfren sin
munterhet till oss alla. Likval, då det tillika ej
kan undfalla oss, huru nära en så vigtig sak
angår Menskligheten och Fäderneslandet, så försättas
vi åter snart i vårt jemna lynne och en djnpare
eftertanka, mindre utsväfvandc, men icke dess
mindre lika behagelig. Sinnet och förnuftet böra bägge
njuta sin sambröd ra-rätt, och de förnöja sig
allra-bäst tillhopa.
Åfven bland enskylda är den förbindelse af allt
i verlden den mest rörande, som förenar makar för
all tid i ett gemensamt öde af ljuft och ledt. Ja
mer man af naturlig blödighet eller förnuftig
sansning ömmar för sitt slägte, än mer för sina
närmaste; och ju mer man genom ett sådant
deltagande försätter sig sjclf i deras villkor; ju mer blifver
den utsigten vanskelig, som vetter åt en mörk
framtid. Lyckan, lika rörlig med hafvet och lika
mångfaldig i sin flygtighet med luften och skyarna,
väger all ting mellan hopp och fruktan.
Mensklig-heten sjelf, som i allt är dessa lik, kan ej, mer
än de, gå i borgen för de stormar och lugn, de
moln och solsken, som omskifta inom dess eget
sköt, men som tillika utbreda sin verkan på allt
annat, i den mån som det råkas. Makarne
framför allt lida af ödet och hvarandra: och bo kan
utan häpnad .föreställa sig alla de brytningar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
