Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL
på H. Jf. Konungens höga Födelsedag
d. 24 Jan. 1779, för K.
Vetenskaps-och Fitterhets-Samhället i Göthehorg.
Mine Herrar I
Sällan vet menniskan att rätt skatta det goda,
som hon inhchafrcr, sällan alt rätt njuta det, och
derfore äfvcn lika sällan att rätt tacka sin
välgörare. Man tager det man far, lika som det borde
nödvändigt sä vara: man finner det gcmcnligen
alltid ofullkomligt, och under det att man med
en ständig oro sträfvar efter något mer, till att
åter strax ledsna dervid, vedersakar man att med
förnöjelse nyttja den sällhct man hafver, till att,
midt i lyckan ständigt olycklig, endast fara efter
en annan, som här aldrig kan hinnas.
Huru litet räknar man t. ex. på friska lemmar,
på jemn helsa, på vacker väderlek, på god årsvext,
på en orubbad välmåga o. s. v. Man börjar först
att rätt värdera allt sådant vid timande förluster,
och man skulle knapt hafva begrep om det goda,
om man ock ej i verket rönte det onda; ty att
blott se det på längre håll, det rörcr än föga, så
länge det ej drabbar en sjelf.
Det är Verldcns och Rikens Styrare, från
hvilka allt sådant godt leder sitt första uppliof,
och hvilka i menniskors otacksamma
bekymmcrlös-het äfvcn taga en nästan lika lott. Man ser
ge-meuligcn med minsta uppmärksamhet på de
förmåner, som man njuter gemensamt med alla. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
