Han är mannen utan nåd -
ögon av skimrande bärnsten,
ögon av lysande kallt guld,
händer av elfenben:
klara och hårda ögon,
fina och hårda händer -
räknad av varma svärmare
som sten av öknens sten.
Öknen har vida riken av sand
och sällsamma källor,
döda städer och levande löv,
och ljus för en anakoret.
Där har han rest sitt läger,
sitt lätta torftiga tält -
trappist i vetenskapen,
en andens asket.
Sin ärekära sårbarhet
som hinder han spränger i striden,
hänsynslös, när det gäller, och kall
för vissling, skratt och applåd.
Omänsklig tycks han.
Som nordan isar hans patos.
Han kämpar tankens skrämmande kamp,
mannen utan nåd.
