Världen är drömd av en sovande gud,
och gryningens rysningar vattrar hans själ.
Minnen av ting, som hände i går,
innan världen var till,
spökar, glimtar.
Det, i vars väsen vi inte har någon del,
möter oss där vägen kröker,
det andas en fasa, som inte är vår,
från gränserna långt borta,
från världar av andra lagar.
Somna, somna tyngre, du sovare,
tills drömmen inte plågar dig mer,
eller vakna till dagen, skapare,
och gör oss verkliga!
