De följde honom tätt och utan nåd,
slungande brokig fasa, medan han
förlorad flydde, blott ett villebråd.
Hans fjärran fäders stolta glans försvann
och gällde ej. Ty så har ofta flytt
ett jagat djur - det räcker. Då till slut
blixtrade floden fram - och ett beslut
lyfte hans nöd och gav honom på nytt
hans arvedel i furstars blod och rang.
Adliga damers löje och behag
gör än en gång sin sötma i hans drag,
tidigt fulländade. Sin häst han svang
till språng, som liknade hans hjärtas slag
och som till fest i forsen ut han sprang.
