Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
forntida gillen. 522
vård, och Badstuqvinna. Gillets stora högtidsdag firades
årligen första Söndagen efter Heliga Lekamens fest, då
ingen, utan åldermannens tillstånd och laga förfall, fick
vara frånvarande. Alla syskonen sutto kring borden
och presterna vid det öfversta. Framför
åldermansbordet, på hvilket 6 stora kannor voro framsatta, stodo
fyra djeknar med massiva vaxljus, och då åldermannen
äskade ljud med sin klocka, fyllde skaffarne brödernas
bägare, hvarefter alla stego upp och sången begynte,
beledsagad af pukor, trummor och blåsinstrumenter;
derefter blef skålen drucken. Att Frälsarens och
Jungfru Marias skålar druckos, förstås af sig sjelft, och sista
skålen dracks till alla helgons åra, efter hvars drickande
ingen fick qvarstanna i dryckessalen.
Vid gillesmåltiden spisade hvar och en af hvad han
sjelf låtit tillreda och medtagit, en sed, som fordom
allmänt brukades, och hvaraf man i landsorterna ännu
har en lenn]ing i de så kallade förningarne. Dock var
det vid^vite ingen tillåtet att medföra mer än 2 à 3
fat, men egen duk och bordsdyna nyttjades ej, utan
gillets bordsdukar. Ölet var deremot gemensamt, hvartill
alla måste sammanskjuta, hvilket kallades skott.
Ingen, utom skaffarne, klockaren och djeknarne, fick,
under drickningen, vid vite af en mark vax, gå ned i
källaren, der klockarens hustru eller bjelpqvinna
besörjde öltappningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
