Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IQ Antwerpen.
Denna befanns för öfrigt vara så djup, att den med
sammanbundna flottor icke kunde fyllas, hvarför folket retrancherade
sig vid stranden, så godt det kunde, ehuru många i denna
ställning uppoffrades. Då de kejserliga äfven vid samma tid
intagit en del af de yttre fästningsverken, måste Zanitz
kapitulera. Blott ett af Södermanlands regementes trenne
kompanier återstod nu. De belägrade hade utstått mycken nöd, så
att de, bland annat, ett helt år saknat prest och nödgats att
i svåra sjukdomar dö "tröstlösa".
Från 1760 års fälttåg berättas en krigshändelse, likaledes
förbunden med denna städs namn. Sagda år inföllo preussarne
i Pommern, då kaptenen Jakob Fr. Vegesack och löjtnanten
Herman Johan Lode med endast 80 man försvarade en redoute.
En ännu större, en verkligen romersk tapperhet visade fänrik
Adam Fr. Stråle, som med 24 man försvarade sig mot en
mångdubbelt större styrka, drog sig derefter tillbaka öfver öppna
fältet och gaf sig ej förr, än han sjelf, sedan blott tre man
voro qvar, sanslös nedfallit, då han erhållit tolf sår.
Emellertid anryckte svenska arméen, då fienden åter drog sig tillbaka,
förföljd af svenskarne ända till Anklam. Preussarne skyndade
in i denna fästning, och svenskarne följde efter, togo
kommenderande fältherren Manteuffel och förde honom midt ibland
dess egen krigsmakt såsom fånge med sig ur staden, utan att
dock kunna eröfra den. Denna käcka bedrift, som i Sverige
väckte ett utomordentligt uppseende, förskaffade soldaterna ett
betydligt sammanskott från hemlandet samt fältherren, J. A.
von Lantingshausen, som likväl ej dervid var närvarande,
fri-herre-bref.
Antwerpen sköflades af vikingarne på 830-talet. Helt
annorlunda var stämningen mellan detta samhälle och vår nord
under den katolska tiden. Då ansågos S:t Eriks ben i Upsala
såsom en af de största helgedomar, hvarföre främmande kyrkor
räknade sig det till en stor lycka, om de kunde bekomma
något af dessa. Domherrarne i S:t Maria-kyrkan i Antwerpen,
som erhållit en af S:t Eriks ryggkotor, läto som en klenod
infatta den i ett förgyldt helgedoms-kärl och uppställa detta på
altaret. Ar 1497 afsändes en tacksamhets-skrifvelse till
erkebiskop Jakob Ulfsson och domkapitlet i Upsala för denna stora
gafva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
