Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Caspiska hafvet.
sin kuriösa resebeskrifning berättar, att ban, som förut farit
vida omkring och sett många olika samhällen, här fann de
vildaste vildar på sin resa. De förstodo ej ens att slagta
djuren, utan uppåto blott de sjelfdöda. De hade dock mycken
boskap och sålde kor för lika lång messingstråd, som kon med
svansen, men skulle ej tagit för henne guld af lika vigt. De
prydde sig sedan med ringar af dessa trådar. — Bland öfriga
af våra landsmän, som dit företagit resor, torde kaptenen Carl
Gustaf Ekeberg intaga första rummet, såväl i anseende till
antalet af dessa resor, hvilka uppgingo till icke mindre än tio,
som ock för den utförliga skildring af landet, som han lemnat
uti sina bref till kongl, svenska Vetenskaps-akademien, tryckta
i Stockholm 1773 och försedda med kartor, hvaraf tvenne äro
graverade af honom sjelf, och, för att vara det första
försöket, temligen lyckade. Då han om hösten 1763 hemkom till
Göteborg, skickade han Linné 14 lefvande tébuskar, men dessa
dogo på vägen till Upsala, hvaröfver denne blef otröstlig.
Lyckligtvis hade dock fru Ekeberg satt undan en låda och väl
vårdat den, samt förde nu sjelf uti täckvagn densamma på sina
knän till Linné, som sedan till sin stora glädje och Europas
förvåning såg tébusken blomma i Upsala botaniska trädgård.
Ekeberg förärade dessutom både Linné och Bergius flera
naturalster, till tacksamhet hvarför Syd-Afrikas elfen-träd, som
liknar eken, efter honom blef uppkalladt: Ehebergia Gapensis.
På hans åttonde resa, 1769, medföljde den genialiske
författaren af "Min son på galejan", Jakob Wallenberg, i egenskap af
skeppsprest. Uti nämnda arbete liar denne lemnat en
beskrifning af staden och kringliggande orter, hvarur följande må
anföras: "En half timme efter vår ankomst begrofs vice
regenten i Cap. Likfärden var stor. Före gick milicen med fällda
pikar och behörig sorgmusik. Efter kommo prestafverna ock
vapendragaren; dernäst liket och ortens förnämsta, hafvande
med sig en lång svart kolonn af det smärre borgerskapet.
Kyrkogården ligger ett stycke utanför staden. Jag följde
hopen dit, men blef icke litet bestört, när jag såg en sådan
folkmängd gå till grafven och straxt vända om igen, utan att läsa
ett enda ord, skiljande sig åt liksom på en handelsbörs. Ingen
prest kastade mull på den döde, oaktadt der voro tre
närvarande, utan man lät några slafvar påta igen grafven, och
dermed var det allt. Det rörde mig att se en överhetsperson be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
