- Project Runeberg -  Svenska minnen på utländska orter /
124

(1874) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224: Ditmarschen.

borrade han polacken innan denne hunnit gifva tredje hugget.
Den andre hade redan fallit för lif knektens pistol. — Den 8 i
samma månad, under sjelfva fältslaget vid Dirschau, träffades
konungen så häftigt af en kula i högra skuldran, att armen
rycktes i höjden och han sjelf trodde den helt och hållet
förlorad. Konungen neddignade i famnen på grefve Pehr Brahe,
blod frustade ur näsa och mun, alla väntade att ban skulle
dö. Kulan hade ingått vid nyckelbenet och läkarne beklagade
omöjligheten att uttaga densamma. "Låt den då sitta till ett
minne", sade konungen, och den qvarsatt äfven så länge han
lefde; men han kunde efter denna tilldragelse icke vidare
begagna harnesk, utan bar i dess ställe endast ett kyller. Armen
bibehöll under hans öfriga lifstid någon styfhet och de tvenne
sista fingren förblefvo lama, så att han hade svårt för att
skrifva. Till följd af denna svåra blessyr afstannade
förföljandet af fienden, och polackarne återtogo sin ställning.
Medan såret läktes, hvilade krigsrörelserna; men från England
ankom Jakob Spens som sändebud ocli medförde
strumpebands-orden, hvilken konungen högtidligen mottog i lägret d. 23
Sept. s. å., hvarefter han sjelf till riddare dubbade de i hären
varande tappra engelsmännen Ruithwen, Lesslie och Hepburn.

Ditiuarschen. Det allmänna missnöjet med konung Hans
(Johan II) hade redan stigit till en hög grad, då han företog
ett tåg mot Ditmarschen, ett land, som, beläget på gränsen
emellan Holstein ocli Friesland, har egna naturmärkvärdigheter.
Det är en kuststräcka, hvilken esomoftast öfversvämmas af
hafvets böljor, som derifrån bortdrifvit många landstycken; en
sumpig mark, till största delen, likasom Holland, genomskuren
af moraser, kanaler och strömmar ; men bland dessa sumpiga
moraser finnas fält, som gifva den ymnigaste årsväxt, hvarföre
ditmarscherna alltid med kärlek omfattat sin hembygd,
såsom ett fett, bördigt, af Gud välsignadt land. Detta folk hade
— allt ifrån det märkvärdiga slaget vid Bornhöft, der konung
Waldemar Seiers makt af de holsteinska grefvarne, i förening
med ditmarscherna, blef bruten — lefvat såsom sjelfständigt
och fritt, endast till namnet erkännande erkebiskopen i
Bremen såsom sin öfverherre, ehuru holsteinska grefvarne gjort
oupphörliga försök att underkufva det. Nu beslöt ändtligen
konung Hans, såsom herre öfver tre riken, att icke tåla ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:37:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bpgutland/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free