Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Estland.
139
siliewitsch, barbarisk, herrsklysten ocli mäktig, med sina vilda
horder anföll och förödde landet. Gustaf I regerade då ännu
i Sverige. Fredälskande, gammal till åren, fruktade ban faror
för sitt fosterland och afvisade vinningslystnadens frestelser,
hvilka esterna i sin nöd förespeglade honom. Men Erik XIV,
mera fåfäng- än i stor mening ärelysten, såg här mera lysande
bragder och förstoradt herravälde, ocli smickrade sig att kallas
ett främmande folks beskyddare. Han antog esternas bön om
svenskt beskydd, och lät hylla sig i landet år 1561. Dermed
var tärningen kastad till halftannat århundrades krig, hvilket
tärde på Sveriges krafter och slutade med dess nederlag,
likväl ej förr än mången hjeltelager blifvit vunnen åt det svenska
namnet. Sverige hade dermed öfvergifvit Skandinaviens skär
och klippor; steget, en gång taget, kunde icke återtagas, förr
än nöden tvang dertill. Hälften af 16:de ocli 17:de, ja början
af det 18:de seklet förflöt under Sveriges, Polens och Rysslands
strider. Den sista makten segrade slutligen, Polen gick under
och Sverige räddade sitt sjelfbestånd, och i det hela äfven sin
ära; men dess eröfringars tid var förbi med Carl XII. Under
äldre skiften hade Sverige spelat Rysslands roll både i
förhållande till Polen, och såsom Östersjökusternas beherrskare.
Sådan är Estlands betydelse i Sveriges historia. Det var en
blodig vädjoban för svenskt hjeltemod och det inledde Sveriges
politik på ett eröfringståg i Europa. Sjelf blef Estland svenskt
och fick till återskänk Sveriges bildning, likväl aldrig så som
Finland, samt tillföll omsider Ryssland. Estlands förening med
Sverige var icke fruktlös för dess bildning. Före konung
Erik XIV:s tid och djupt in i den urgamla forntiden fans en
fiendtlig beröring emellan Sverige och detta land. När
skandinaverna foro i österviking, gällde tåget dessa nejder på
Östersjöns andra strand. Redan den fabelaktiga Ynglingasagan
nämner en konung, Yngvar, hvilken der tillsatte lifvet. Esterna
hämnades med egna vikingatåg, genom Mälarens ännu
obefä-stade utlopp. De kallades ester, som brände det gamla
Sigtuna på 1180-talet, och detta härjningståg nämnes såsom
närmaste anledningen till Stockholms anläggning, då
Mälare-or-terna, nu kristna, behöfde ett värn emot samma härjningar,
dem de sjelfva fordom med hednisk vildhet, på vikingavis, bragt
öfver Europa. Att dessa ester, hvilka härjade i Mälaren,
kommo ensamt ifrån sjelfva Estland, kan väl icke påstås. Namnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
