Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gardarike.
179
tvärtystnad, och endast ett surmulet utseende förrådde hans
sinnesstämning. Man måste göra värden på Hvita Hästen och
hans omgifning den rättvisa, att de fogade sig efter hans små
nycker och anfall af vresighet — och sådana inträffade ofta —
med aktning och undseende, om de ock just aldrig bemötte
honom med någon vördnad. Denna känsla kunde också Gustaf
Adolf endast genom sin olycka och tanken på hvad han varit
ingifva, icke genom sin personlighet. Föga besvärlig gäst var
ban i alla fall, ty hans anspråk voro ringa, och med sina
medmenniskor hade lian ogerna något att skaffa, utom på de
timmar, då hans lynne var upprymdt: då gycklade han sjelf
och kunde till en viss grad tåla att man gycklade med honom
tillbaka. Men detta lynne var icke hans naturliga: det var
genom konst framkalladt. Här ville jag gerna tigande förbigå
något, som det dock är häfdens rätt att känna, en pligt att
uppenbara. Vördnaden för en stor olycka måste vika för
sanningen. Ensam på sitt ödsliga rum sökte Gustaf Adolf . . .
måhända förjaga smärtsamma minnen, måhända ock blott
tillfredsställa ett oädelt behof; nog af: i sin ensamhet anlitade
han mer än lofligt flaskan, och det fluidum han valt, var det
lägsta af alla — bränvinet. Aldrig såg jag honom egentligen
öfverlastad, och dertill lärer det, enligt utsago på stället,
sällan kommit; men upprymd, och ibland något mera, var han
hvarje eller nästan hvarje qväll. Det var denna munterhet,
hvarpå jag här flerestädes anspelat, som gjorde honom
tillgänglig, men som på ett så skärande och, jag skulle nästan vilja
tillägga, sorgligt sätt afbröt mot hans slappa dysterhet,
skygghet och fåordighet under den första delen af dagen.11
Gallipoli*. Giorderus var en lärd och ansedd andelig,
hvilken kapitelmännen år 1409 valde till biskop i Strengnäs;
men emedan drottning Margareta och Erik XIII lade sig emot
valet, reste han sjelf till Rom för att utverka sin utnämning.
Påfven Johannes XXIV, som ej ville stöta sig med svenska
regeringen, sökte trösta Giorderus derigenom, att han i stället
gjorde honom till biskop i Gallipolis, der ban lär hafva dött
år 1413.
Gardarike eller Hoiuigården, såsom det nuvarande
Ryssland benämndes under hednatiden, besöktes mycket af
skandinaver, och dess furstar flydde ofta öfver till Skandina-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
