Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hawaii.
med en förvåning, blandad med bäfvan ocli fasa. Man
befinner sig blott på ett par fots afstånd från den strand, mot
hvilken detta eldhafs böljor bryta sig, liksom oceanens vågor mot
korallrefven. Det behöfdes blott, att jag så må uttrycka mig,
ett enda svagt flämtande ur jordens asbestlungor, en enda
konvulsivisk rörelse der nere i djupet, och hela denna glödande,
sjudande, rastlöst arbetande massa skulle flöda öfver de
gränser, inom hvilka den nu qvarhålles, i en handvändning
tillintetgöra de nyfikna, som nu betrakta densamma, fylla hela den
milslånga och milsbreda bergkitteln, vältra sig äfven öfver dess
bräddar och derefter, brännande, förhärjande och förödande,
öfversvämma allt ända ned emot det aflägsna hafvet. Detta
skulle kunna ske hvarje ögonblick — och dock blir menniskan
qvarstående, betraktande, begrundande och beundrande. Det
är liksom om lågorna, i det de understundom hvirfla högt upp
i luften och, blandande sig med solljuset, bringa atmosferen att
skillra och darra för det på det imposanta naturskådespelet
stirrande ögat, utöfvade ett slags förtrollning på både kropp
och själ, förnuft och alla sinnen. Man blir ståndande liksom
fastsmidd vid den fläck, der man ställt sig: man skådar med
förfäran — i synnerhet vid bräddarne, der kampen är som
våldsammast — huru de ofantliga, glödande lavastyckena
liksom böja och bugta sig för den oemotståndliga makt, som
drifver dem ur deras läge; huru de långsamt skjuta rygg och
liksom enorma valsar vältra sig öfver hvarandra, eller glida ned
i det omätliga, hvitglödande djup, som alstrat och åter
uppslukar dem. Det är högljus dag, men den flytande lavan skiner
blodröd, liksom om nattens mörker omgåfve åskådaren. Väl
behöfves det blott några sekunders hvila, så sjunker den
upppustade, glödande massan åter långsanit tillsamman ocli
öfver-drages med en matt, rödgrå, mörkbrun eller svartaktig skorpa;
men detta lugn, denna hvila äro blott ett bedrägeri. Den
ständigt arbetande elden aftager på ett ställe för att så mycket
starkare tilltaga på ett annat; den skenbart slocknade
lavamassan remnar ånyo, och ur den slå nya flammor högt upp i
luften, förande med sig nya livitglödande flöden, liksom
skummet på hafsvågorna, när de krossas emot hvarandra.- En
rysning genomilar åskådaren, en hemsk fasa bemäktigar sig
honom: han tycker sig finna, att de förfärliga eldböljorna i nästa
ögonblick skola hinna fram till honom och draga honom ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
