Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o;,O Jerusalem.
rikanska konsulns bemedling fått en god plats uppe i kyrkan
på den så kallade Katolska läktaren, hvarifrån vi kunde fritt
öfverskåda grafkapellet der nere och den rundtomkring
sammanpackade menniskomassa!!. När vi så väntat en stund,
syntes omsider en procession af patriarker och biskopar. Framför
dem buros en mängd fanor och standar, föreställande jungfru
Maria och Frälsaren. De gingo i den öppna gången, som
soldaterna bildade, och meningen var, att de nu skulle bedja, att
Gud ville nedsända sin eld. När folkhopen fick se denna
procession, började den att tjuta och skräna af alla krafter, ocli
några af dem bröto igenom soldaternas leder och följde
processionen hoppande, skrikande och slående sig sjelfva likt galna
menniskor. När processionen sålunda gått flera hvarf omkring
kapellet, stannade den slutligen framför ingången dertill, och
den grekiska patriarken i Jerusalem aftog alla sina prydnader
ocli lemnade dem till sin omgifning, samt ingick derpå i sjelfva
kapellet, för att emottaga elden, försigtigt tillslutande dörren
efter sig. När han varit inne en stund, öppnades tvenne
gluggar, en på hvardera sidan om kapellet, och derigenom
utsträcktes tvenne brinnande bloss. Nu blef i samma ögonblick
ordningen störd öfverallt i kyrkan. Ett förfärligt skrän hördes
från folkhopen, starkt som om det velat spränga väggarne.
Soldaternas leder brötos genast — alla ville tända sina ljus
på en gång, ocli det hela liknade en oredig härfva af armar,
ben och hufvuden, alla liksom trasslade om hvarandra. Det
var hemskt att se all denna galenskap, och jag kände mig
glad öfver att veta, det Kristi verkliga, ännu okända graf ej
vanhelgades med alla de hednalika fester, som firas af falska
kyrkors vilseledda barn i den så kallade grafvens kyrka. —
Med en förvånande hastighet hade alla tändt sina ljus, och det
hela företedde nu den mest egna anblick — det såg ut som
om bela folkmassan i ett ögonblick hade fattat eld, och det
förfärliga skränet fortfor med oförminskad styrka. Detta
liknade ej en kristen fest, utan kunde nästan bättre hafva passat
till en bild af helvetet. Pilgrimerna tro om denna eld, att den
har öfvernaturliga egenskaper: den bortbränner synder, men
skadar ej kroppen, hvarföre jag såg flera af dem föra ljuslågan
fram och tillbaka öfver ansigtet, till dess de blefvo helt svarta.
De af dem, som hade barn ined sig, skulle äfven på dem
bort-bränna synderna, till barnens yttersta förtviflan, hvilka, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
