Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
Krakau.
neral majoren Paul Wurtz, född tysk. Följande året, 1656,
belägrades staden af polackarne tre särskilda gånger, men utan
framgång, fjerde gången under Czarnecky. Sedan Ragotzky
siutat fred med Polen, och en österrikisk kår, under Hatzfeld,
kommit polackarne till hjelp, voro de lyckligare. Emedan
stadens invånare voro mångfaldigt talrikare än hela besättningen,
hvilken utgjorde endast 2,850 man, och fienden var ofantligt
öfverlägsen samt ingen undsättning var tänkbar, ansåg Würtz
rådligast att kapitulera och gjorde det på högst fördelaktiga
vilkor. Han uttågade icke endast med flygande fanor,
klingande spel och brinnande luntor, medförande sina 18 kanoner
och 390 trossvagnar, utan hade äfven vidtagit den
försigtighe-ten att fordra Hatzfelds och polska konungens bekräftelse på
kapitulationen, samt att han skulle till Oderströmmen
beledsagas af 1,000 österrikiska ocli 200 polska ryttare, under en
kejserlig öfverstes befäl. Denna försigtighet var också ganska
nödvändig, ty i trots af de gjorda förbehållen, ville den trolöse
Czarnecky angripa svenskarne, hvilket Hatzfeld hindrade; men
lian gjorde det icke desto mindre, sedan österrikarne skiljt sig
från dem vid Landsberg. Han kom likväl för sent. Würtz
hade nämligen redan passerat floden och anlände lyckligt till
Stettin.
Den 31 Juli 1702 anlände Carl XII till Krakau. Staden
var illa befästad, än sämre bevakad. Stenbock kom utan
motstånd in i förstaden Kizimierz och ända till sjelfva
stadsporten. Det var en yttre dörr af trä och en inre af jern.
Stenbock klappade på och befallde i svenska konungens namn, att
porten skulle öppnas och staden uppgifvas. Man svarade, att
nycklarne voro borttappade. Stenbock begärde då få tala vid
borghöfdingen sjelf och denne kom straxt till inre sidan af
porten. Stenbock föreställde honom, att kriget fördes endast
emellan båda konungarne, men att emellan Sverige och Polen
vore vänskap, och att man derföre borde öppna porten.
Borghöfdingen vägrade. Då hotade Stenbock, att, i händelse af
motstånd, skulle hela besättningen blifva nedhuggen. I
detsamma kom Carl sjelf till stället och ropade på fransyska:
"Ouvrez la.pörteP Polacken hörde, att det var en annan röst,
och nyfiken att få veta, från hvilken den befallande stämman
kom, öppnade ban dörren på glänt. Men i detsamma fick han
ett piskslag i ansigtet och Carl och Stenbock stötte upp por-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
