Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya Sverige.
403
emellan deras rötter uppväxande ymniga skörden. Här och
der utmed stränderna af de mångfaldiga strömmar, som
uttömde sig i Delawares och Schuylkils vågor, betade fredliga
hjordar, vaktade af fula och långhåriga hundar, hvilka dock
ej förmådde hindra de närgränsande stora skogarnes många
rofdjur att emellanåt göra påhelsning bland hjordarne och
lemna efter sig blodiga märken. Utom när dylika tilldragelser
inträffade, stördes ej lugnet bland dessa lyckliga menniskor,
som lefde ett patriarkaliskt lif i samdrägt och enighet med
hvarandra. Ett utmärkande drag hos dem var äfven den
djupaste och innerligaste vördnad för religionen och dess läror.
När klockorna kallade till gudstjenst, skyndade både gamla
och unga till kyrkan, den måtte vara aldrig så fjerran belägen;
och gamla traditioner bland de ännu lefvande afkomlingarne
omtala, att kyrkan vid Wicacoa eller Wikako var alla
söndagar så uppfylld med folk, som med djup andakt lyssnade till
den på svenska språket hållna predikan, "att man slutligen
måste öppna fönsterna, på det att de utanföre stående äfven
måtte kunna höra. Denna kyrka, som ännu existerar,
uppbyggdes mot slutet af 1600-talet. Det är en enkel och
omålad tegelstens-byggnad, något liknande en svensk landtkyrka.
Den ligger nu inom Filadelfia vid dess södra ända. Det var
ett bruk bland dessa kolonister, troligen hemtadt från
moderlandet, att samlas vid kyrkan flera timmar förrän gudstjensten
började. De sutto då i grupper, samtalande om årets skörd
och om egna husliga förhållanden, karlarne, friska och starka,
med kroppsbyggnader, som utvisade deras skandiska ursprung,
och qvinnorna, muntra och nöjda, med guldgula lockar och
rosor på kinderna.
Deras drägter voro enkla, men snygga. Om vintern
brukades mest skinn, hvaraf qvinnorna hade både lifstycken och
kjortlar. Fötter och ben voro merändels bara. Det vackra
könet hade dessutom en särskild skinn-kjortel, som alltid påsattes
vid högtidliga tillfällen och som gick under det originella
namnet "safeguard petticoat’1 (skydds-kjortel). Vid ankomsten till
kyrkan aftogs denna säkerhets-persedel och upphängdes på
närmaste gärdesgård, hvilket gaf en egen effekt åt landskapet.
Det språk, som af dessa kolonister sinsemellan begagnades,
var svenskan och liknade mest den dialekt, som talas i
Westergötland. (Se vidare Delaware.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
