Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyekiöbing.
405
Nyborg. Då Carl X under kriget med Danmark 1658
med sin här anlände till denna stad, höll han här en
öfverläggning, huruvida man skulle våga det djerfva företaget, att
marschera öfver det tillfrusna Stora Bält, hvilket lyckades
öfver förmodan väl och hvaraf minnet qvarstår i historien såsom
det enda i sitt slag. (Se vidare härom artikeln Bältena.)
Här stod d. 14 Nov. 1659 ett slag, då de svenska
trupperna, bestående af 5,000 man, under pfalzgrefven af Sulzbach
och Gustaf Otto Stenbock, angrepos af en mer än dubbel
styrka danskar, holländare, polackar, österrikare och
brandenburgare, understödda af danska och holländska flottorna.
Svenskarne slogos med mycket mod och drefvo fienderna flera
gånger tillbaka, men kunde i längden ingenting uträtta emot
öfvermakten. Pfalzgrefven visade både en fältherres och en soldats
egenskaper, nedhögg med egen hand polska hjelptruppernas
anförare, öfverste Przimsky, danska öfverste-löjtnanten Rantzau
och sex andra fiender, men allt förgäfves. Uttröttade måste
svenskarne om aftonen draga sig tillbaka; 2,000 af dem hade
stupat och de andra måste följande morgonen gifva sig fångna.
Af fienden hade omkring 1,900 man stupat. Härigenom var
hela Fyen förloradt för svenskarne. (Se vidare Fyen.)
På ett i denna stad varande slott föddes konung Kristian II
d. 2 Juli 1481.
iVyekiiibiog. Vid det ryktbara tåget öfver Bält hade
Carl X Gustaf anländt till Falster. Här fick rytteriet ett par
rastedagar, dels för att invänta fotfolket, dels för att hvila och
uppfriska sig. Detta sednare skedde icke utan hårda
uppträden. Nyekiöbings stad kunde ej genast erlägga den fordrade
brandskatten. Det berättas, att Carl Gustaf af sådan orsak
hotat afbränna densamma. Det var en söndag, och i
stadskyrkan fick presten under sin predikan se flera der inträdande
främlingar, hvilka han genast gissade vara svenskar. Åsynen
af hans olyckliga församlingsboar och på samma gång af dessa
hotande fiender rörde mannens hjerta. Han började i varma
och allvarliga, dock välbetänkta ordalag ifra mot den hårdhet,
den grymhet, hvarmed menniskan stundom förtrycker sin
med-menniska, sin nästa, sin kristendomsbroder o. s. v. Det var
Carl Gustaf sjelf, som jemte några svenskar besökt kyrkan.
Knappt hade prosten hunnit hem, förrän det kom bud, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
