Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
Orkney-öarne.
i stället för att stryka flagg, hissade han den i shau,
utmärkande dermed, att han vore i behof af undsättning.
Engelsmännen upphörde äfvenledes genast med elden, och togo
skeppet i besittning, utan att låtsa märka det trots, denna
omständighet egentligen innebar. En afgörande seger kunde icke ha
varit mera hedrande än denna förlorade batalj, och
engelsmännen sjelfva erkände det ärofulla försvaret. Med förvåning
funno de, att svenskarnes hela förlust utgjorde 16 man döda
och 27 sårade. Skeppet reparerades i England och Psilander
erbjöds af drottning Anna att gå i hennes tjenst som
rear-eller contre-amiral, hvilket anbud ban afslog. Psilander kom
obehindradt hem, men skeppet, som äfven lösgafs, förlorades
genom ansvars-styrmannens förvållande. Någon belöning för
sin bragd åtnjöt Psilander icke af svenska regeringen, ty först
efter sju år erhöll han 1712 adelskap och schoutbynachts
fullmakt, sedan ban hvarje år varit utkommenderad med
hvarjehanda uppdrag, och 1710 blifvit holm-major i Carlskrona,
hvilket år ban äfven såsom chef på skeppet "Nordstjernan" deltagit
i drabbningen vid Möen emellan svenska och danska flottorna,
under gamle Wachtmeister befäl.
Orkney-üarne. Den 26 Dec. 1392 dog Ehrengisle
Sunesson, jarl och grefve af Orkney-öarne, samt begrofs i Wadstena.
(Se vidare He.bridc.rna.)
Osnabruck. Denna hufvudstad i biskopsstiftet af samma
namn intogs af svenskarne 1633, efter slaget vid Oldendorp.
Den blef sedan namnkunnig genom Westfaliska fredens
afslutande härstädes och i Münster. Underhandlingarne börjades
d. 1 Juli 1643, då det, för att undvika alla rangtvister,
fastställdes, att svenskarne skulle stanna i Osnabrück och
fransmännen i Münster. Kristina yrkade, att detta biskopsstift
skulle afträdas till Sverige, emedan hon ville förläna det åt
grefven af Wasaborg; men franska ministern Chanut förmådde
henne afstå derifrån, hvilket hon slutligen gjorde. Sverige
bekom: hela Vor-Pomern med öarne Riigen, Usedom och Wollin,
samt Oderflodens trenne utlopp; af dåvarande Hinter-Poinern,
Stettin, Gartz, Golnau och Damm; och dessutom arfsrätt till
den öfriga delen af Pomern, i händelse af Brandenburgska
husets utslocknande; Wismar med tillhörande amten Poel och
Neukloster; ärkestiftet Bremen med amtet Wilshausen och bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
